Nu var tisdagen i skolan avklarad.
Imon blir det en jobbig dag, både idrott och dans.

Musik piggar upp en, det gör en glad. Visst är det bra?
Jag tycker om musik och jag är väldigt glad att det finns, men idag gör det inte mig så glad. Det hjälper inte om jag sätter på mina favorit låtar...
Jag vet inte hur jag ska göra, jag har bara tankarna om det i huvudet. Och mitt pluggande ...
Ibland har jag bara lust att skrika, skrika ut det. Skrika ut exakt hur jag känner.
Men det kommer inte lösa någonting, det vet jag. Det är det som gör mig så ledsen, att jag inte vet hur jag kan göra någonting åt det, för kan jag ens göra något? Isåfall vad?
Detta kanske är förvirrande, men om vissa personer tänker så kommer dom förstå, dom komma förstå exakt och precis vad jag menar. Men frågan är om dessa kommer göra något åt det, eller kommer det fortsätta som vanligt?
Det värsta är att det kanske aldrig kommer lösa sig?? Visst om ett bra tag , men inte nu ... nu när det egentligen borde vara bra.

Wear a big happy smile on your face!
Kan du fejka ett leénde?
När man gör det för någon annan så kan det inte vara svårt att fejka ett leénde, men gör man det åt sig själv är det inte lika självklart. När man vet att någon vet om det... en kollar på en och se att man försöker göra sitt bästa för att hålla smärtan borta.

Ni tror säkert att jag är helt deppig nu?
Men det är jag inte, mycket är bara tankar.
Tankar om hur människor kan vara och bete sig.
Som det sista " wear a big happy smile on you face" ... visst kan man fejka ett leénde , det går jag med på.
Men vissa vet inte när det går för långt och inte, det gör mig riktigt piss off.

- Snälla, var er själva och stå för vad ni gjort.
Det är sådana personer jag ser upp till, sådana som står för vem dom är.
Och att inte ljuga, att prata sanningen är en fördel.
Människor kan tolka människor fel. Så var på den säkra sidan, prata sanning! -

Jag vill tillbaka till Haverdal.
Jag vill ha sommar NU.